som vanligt har jag ingen uppfattning om tid och rum. jag är sjuk. dödligt sjuk. det är vi alla. och vi lever med rädslan av att dö även om vi vet att vi en dag kommer att göra det. men just nu är jag lycklig. lycklig i att inte göra någonting alls. lycklig i att vakna bakfull en måndag eller tisdag eller söndag och sedan bara driva omkring. jobba lite för att kunna underhålla den 'dåliga' livsstilen. men mest bara vara. inte bry mig, inte ens orka tänka på att det för många andra människor finns saker dom måste göra. ställen dom måste befinna sig på. jag vet att jag snart måste lämna det livet för att sedan kunna göra det bäst jag vill men jag orkar inte det. jag vill röka dagarna igenom, dricka öl, sova tills klockan tre, vakna och sedan somna om igen, drunka i strobe ljus och inte äta något annat än skitmat. resten av mitt liv. jag vill inte växa upp.

jag ska aldrig växa ifrån livet.
aldrig någonsin.