Blod är vackert, men inte så mycket mer... Dess utgångspunkt kan vara smärtsam men också något väldigt fint. det sipprar, det rinner och för stunden förflyttas smärtan från ett ställe till ett annat...Det kan vara en utgångspunkt för all ångest. Man kan maniskt stirra och bevittna ett adjö. Inte nödvändigtvis av sig själv, utan av allt de onda...är jag olågisk, poetisk eller sjuk. Time will tell I guess...

Ny dag. Nya äventyr och missöden...
Em