Jag sitter på bardisken och skrattar i takt med balkanstråkarnas dunkadunk, mitt hjärta klappar och jag har fruktansvärt roligt.

Jag står ut med ett par blickar, jag ser er i ögonvrån. Jag må bli utdömd, men i jämförelsen med överladd är mina behov annorlunda. Det rycker i benen, mina små celler vill skingras i klapptakt och plötsliga äventyr.

Lilla Livet. J.J